Det är allmänt känt att vi ofta motsätter oss förändring. Vi är egentligen inte emot förändring. Vi vill däremot inte förändras, brukar det sägas. Oftast diskuterar vi övergången till fossilfria fordon som enbart en teknisk fråga. Motståndet mot förändring handlar oftast om frågor som rör t.ex. batterier, ifrågasättandet av vad som är hållbart eller inte, val av bränsle, mer el från kärnkraft eller inte. Listan kan göras lång av hinder som förändringens vågor ger upphov till. Vad vi riskerar är att vi glömmer människan.
Vi glömmer människans behov av stöd, utbildning, samtal etc när förändringens vågor eroderar vår vardag av vanor och inlärt beteende. Övergången till fossilfria transporter innebär ett behov av rejäla krafttag för att stödja individer att ta sig från dagens ohållbara vardag till en mer hållbar i morgon.
Vi behöver mer fokus på människan i omställningen av samhället oavsett om vi talar om fossilfritt, digitalisering eller vad det än må vara. Om vi inte gör det kommer omställningen att ta längre tid än nödvändigt. Samhället blir än mer polariserat och vi riskerar ett utanförskap som blir en utmaning att hantera. Här är en bra början: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7274834
